Känslor osv

Det är inte så lätt att ligga bredvid sin pojkvän medans han håller om dig och du gör allt du kan för att inte börja gråta. 
När tårarna ändå kommer och kroppen börjar skaka försöker du fortfarande att dölja det. 
För du förstår inte varför du känner den sorgsenheten och ångesten som börjat snurra runt i kropp och sinne. 

Hur kan du ligga så bredvid honom och känna och tänka på det sättet? 
Varför tänker du på saker som hänt? 
Varför tror du att du förtjänar att känna så? 
Varför vill du så gärna sätta på locket och förtrycka allting? 
Varför känner du skuld och ångest, varför vill du inte att andra ska veta? 
Varför vill du inte prata om det? 
Varför är du så rädd för att personer du tycker om ska stöta bort dig om de får reda på vem du verkligen är? 

Hur många minuspoäng får jag ifall jag börjar på antidepressiva igen? 
Det skrämmer mig att jag fortfarande kan känna på det här sättet. 
Jag har inte mycket att klaga på i dagens läge. 
Jag bor inte längre på samma ställe där jag hade det väldigt jobbigt. 
Jag går en rolig linje på gymnasiet, kommer bra överens med klassen och har lättare att prestera. 
Jag har fina kompisar och en väldigt fin pojkvän. 
Vad har jag att må dåligt över egentligen? 

Förstår mig inte på mina känslor. 
Vill inte bli deprimerad igen som förra hösten. 
Vill inte prata med psykolog och läkare. 
Vill inte bli bortstött av mina vänner. 
Vill inte förlora min pojkvän. 
Vill inte misslyckas i skolan. 
Vill inte vara så här rädd. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: