Söndagsångest och relationer till andra människor
Spelar ingen roll vilken dag det är, kan få ångest när som helst. Men det känns nästan som att det är standard på söndagar. Då har en hel vecka gått och det finns alltid saker att tänka igenom och jag brukar även tänka att det kommer en ny vecka.
Det är väl skönt att allting börjar om så att man kan göra saker bättre, förbättra tillvaron, ta i med nya tag. Men när ångesten kommer blir ju positivt tänkande ganska svårt. Tankarna fokuseras på allt negativt, nytt och gammalt spelar ingen roll.
Gillar fortfarande inte att dela med mig av sånt här. Ni kan läsa, jag kan välja vad jag skriver. Jag har mer problem med att Hampus just kom och läste början på detta inlägg och att han kan se mig i verkligheten.
Har haft ganska stora problem med att hålla masken den senaste tiden. Kan inte dölja hur jag känner. Sitter ju inte direkt och ser glad ut när jag tänker på sånt här.
Har inte lätt för att släppa in andra och låta dem komma nära. Jag kan berätta hur jag känner, jag kan berätta om vad jag har varit med om, men det betyder inte att jag ser dom personerna som jag berättar för som nära vänner eller kanske vänner alls. Okända/bekanta/ytliga vänskaper.
Skulle kunna säga att jag har många vänner, men egentligen har jag väl inte det. Har ingen riktig "bästa vän".
Jag har har kompisar jag träffar ute på krogen och spelningar, klasskompisar, ytliga bekantskaper på facebook, vänner från innan och Oda, min barndomskompis som är det närmsta jag kommer till en "bästa vän".
Jag har väl sådant som normala människor har, fast jag är ju inte normal och jag är inte helt nöjd med hur mina relationer till andra människor ser ut. Men jag har väl gjort det enkelt för mig. Jag måste ju börja någonstans och detta är väl en bra start med tanke på att jag varit rätt asocial innan och umgicks mest med mina hästar och katter.
Det är väl skönt att allting börjar om så att man kan göra saker bättre, förbättra tillvaron, ta i med nya tag. Men när ångesten kommer blir ju positivt tänkande ganska svårt. Tankarna fokuseras på allt negativt, nytt och gammalt spelar ingen roll.
Gillar fortfarande inte att dela med mig av sånt här. Ni kan läsa, jag kan välja vad jag skriver. Jag har mer problem med att Hampus just kom och läste början på detta inlägg och att han kan se mig i verkligheten.
Har haft ganska stora problem med att hålla masken den senaste tiden. Kan inte dölja hur jag känner. Sitter ju inte direkt och ser glad ut när jag tänker på sånt här.
Har inte lätt för att släppa in andra och låta dem komma nära. Jag kan berätta hur jag känner, jag kan berätta om vad jag har varit med om, men det betyder inte att jag ser dom personerna som jag berättar för som nära vänner eller kanske vänner alls. Okända/bekanta/ytliga vänskaper.
Skulle kunna säga att jag har många vänner, men egentligen har jag väl inte det. Har ingen riktig "bästa vän".
Jag har har kompisar jag träffar ute på krogen och spelningar, klasskompisar, ytliga bekantskaper på facebook, vänner från innan och Oda, min barndomskompis som är det närmsta jag kommer till en "bästa vän".
Jag har väl sådant som normala människor har, fast jag är ju inte normal och jag är inte helt nöjd med hur mina relationer till andra människor ser ut. Men jag har väl gjort det enkelt för mig. Jag måste ju börja någonstans och detta är väl en bra start med tanke på att jag varit rätt asocial innan och umgicks mest med mina hästar och katter.
